Det är sjukt hur många olika kulturer det finns idag, hur ungdomar påverkas av dessa så mycket att de blandar ihop allt till en enda liten röra för att för en gångs skull verka speciella.
Det är synd att folk inte kan vara sig själva, utan måste kämpa för att folk ska kunna uppskatta dem i en högre nivå.
Vi kan ta religionen rastafari som ett exempel, det verkar vara en trend att bli en del av den nuförtiden.
Människor går runt och snackar om Babylon med bara en enda anledning, och det är bara för att blotta sig som en rebell i samhället.
Jag håller med om att en del i det vi lever i idag är Babylon, men jag tar det inte bokstavligt. Eftersom att den andra delen enligt mig är Zion, iallafall inom min existens.
Jag är inte en del av Rastafari, jag är rakt av kristen och försöker till en större del följa reglerna som innehåller i religionens innebörd.
Men jag kan ändå inte släppa den tanken, varför folk skulle kunna spilla sitt egna blod bara för att verka speciell, hur lågt kan människor egentligen gå?
Det tär inom mig, just den specifika tanken. Det finns nog ingen direkt förklaring eller något "botemedel" som kan ge svar på alla frågor.
Jag är stolt över den jag är och kommer alltid att vara det. När folk har någonting att kommentera om som har med mig som person att göra så har jag en grov tendens till att skratta åt deras såkallade åsikter, men det är så jag fungerar.
Det är ingen idé att lyssna på negativa konfrontationer, för det har ingen konstruktiv innebörd enligt mig.
Jag har alltid varit den som tar personer för deras insida, ibland kan folk tro att jag är dum i huvudet som gör det eftersom att utseendet tilldelar en stor roll nuförtiden.
Fattar inte riktigt varför, att till och med dina kompisar måste se bra ut för annars kan du inte vistas med dessa människor publikt.
Det jag skriver nu kommer knappast påverka en utseendefixerad person positivt, men det har ändå en mening i det jag skriver.
Folk tror att man kan lära upp människor genom att skriva om ämnet, men tro mig det kommer aldrig funka, det borde du som människa veta.
Men undrar varför man skriver då, finns det kanske en liten gnutta hopp som gömmer sig inom dig ändå?
Där är nog också en fråga som man aldrig kommer få svar på, men det skulle vara intressant att veta i vilket fall.
Ytlighet finns vart du än vrider och vänder dig, det går inte att undvika det.
Det är många som vill fly ifrån det, men det finns inga gömställen i ett tomt rum. - Faber Yuhani, 22-03-2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar