När man förmedlar det man tycker till alla läsare där ute så spelar det egentligen ingen större roll vad man förmedlar i allmänhet, utan innebörden i det hela.
Vissa ämnen kan missförstås ganska lätt, vilket kan ha oanade konsekvenser i längden.
Att till exempel konfrontera människor om diverse saker är nog ett av det värsta man kan göra, men det är ändå det roligaste man kan göra.
Jag tycker inte att det är fel att konfrontera om det man tycker och tänker om.
Men det jag däremot aldrig har förstått är varför folk är så konflikträdda, varför är det så svårt att få ut sina åsikter?
Människor är ganska kassa på det om jag ska vara ärlig, eftersom att det enda vi bryr oss om är vad människor ser i oss som personer.
Men ingen tänker på detta, alla tänker så om alla. Så varför ens bry sig om vad folk tycker och tänker om dig?
Exakt varenda person är på något sätt oroliga över vad dessa människor säger om dig bakom din rygg, exakt varenda individ tänker "Jag hoppas inte att han/hon föraktar mig som person".
Det finns för mycket rädsla som råder i vårat samhälle om den personen som går eller sitter vid din sida.
Klart man tänker på hur en annan människa maskineras, hur fungerar personens tankar?
Allting har blivit så enformigt, vi tänker i en så grundlig basis om åsiker.
Egentligen kan man inte klandra någon, det är andra personer man livnär sig på eller hur?
Damn, vilken ironi.
En tankebanas konstitution är att man ska ha vissa gränser till sitt tänkande, enligt ytligt folk som knappast har någon som helst erfarenhet av dagens samhälle.
Man tappar sin respekt för sina medmänniskor, som pratar om dig bakom din rygg, det otroliga är att man kan tappa den respekten på mindre än 1 sekund, bästa vän eller inte.
Det största problemet enligt mig är att det förgångna spelar för stor roll i detta spelet vi kallar tillvaron.
Om man har gjort ett misstag så kommer det sitta fast i människors huvuden så länge du finns i deras närhet, att du har förändrats som människa har ingenting med saken att göra.
Det är en ganska ofantligt tankeställare, det här med människor..
"Mitt stora problem är att mina problem är så små att det knappt räknas som problem, men det gör lika ont för det."
Men ingen tänker på detta, alla tänker så om alla. Så varför ens bry sig om vad folk tycker och tänker om dig?
Exakt varenda person är på något sätt oroliga över vad dessa människor säger om dig bakom din rygg, exakt varenda individ tänker "Jag hoppas inte att han/hon föraktar mig som person".
Det finns för mycket rädsla som råder i vårat samhälle om den personen som går eller sitter vid din sida.
Klart man tänker på hur en annan människa maskineras, hur fungerar personens tankar?
Allting har blivit så enformigt, vi tänker i en så grundlig basis om åsiker.
Egentligen kan man inte klandra någon, det är andra personer man livnär sig på eller hur?
Damn, vilken ironi.
En tankebanas konstitution är att man ska ha vissa gränser till sitt tänkande, enligt ytligt folk som knappast har någon som helst erfarenhet av dagens samhälle.
Man tappar sin respekt för sina medmänniskor, som pratar om dig bakom din rygg, det otroliga är att man kan tappa den respekten på mindre än 1 sekund, bästa vän eller inte.
Det största problemet enligt mig är att det förgångna spelar för stor roll i detta spelet vi kallar tillvaron.
Om man har gjort ett misstag så kommer det sitta fast i människors huvuden så länge du finns i deras närhet, att du har förändrats som människa har ingenting med saken att göra.
Det är en ganska ofantligt tankeställare, det här med människor..
"Mitt stora problem är att mina problem är så små att det knappt räknas som problem, men det gör lika ont för det."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar