"Jag är Guds värsta barn men han förlåter ändå"
Jag har alltid undrat över varför en människa måste må dåligt för att lära sig, liksom man ser ingen direkt anledning till att gå igenom livet som en negativ person men ändå gör man det.
Kanske många som håller med mig, men många förnekar sig själva och säger att de mår dåligt när det i själva verket är glada, varför?
Jag skulle inte orka med att leva hela mitt liv med "Shakespeare Syndromet". Kanske många som håller med mig där också, haha.
Det är också ganska otroligt hur en människa kan påverka en annan, som när någon mår dåligt så börjar den andra också må dåligt. Det är som kronisk telepati i ett fientligt kretslopp.
Jag tänker mycket på vad som händer i min skalle som bara verkar vara ett kranie utan innehåll ibland, men någonting är det som influerar mig till att gräva djupare in i min vishetslära.
Alla har någon gång under sin livstid varit med om depressioner av olika slag, men varför finns det?
Har aldrig riktigt förstått det. Klart att man lär sig, men det är ett så överskattat & odrägligt sätt att lära sig på.
Man vet aldrig vad som händer under tiden man lever sitt liv.
Allt kommer som en överraskning, och allt som händer har sin egna mening i det hela.
Jag ser det mer som en mening utan bokstäver, tomt.
Jag kan vara arg och ilsken på mycket saker, men ändå krävs det ganska mycket för att jag ska kunna bli det. Därför har jag lärt mig att skriva ut allt, för jag pallar inte vara sur över saker som kanske inte är så stora med livet som jämförelse.
Så min slutsats inom detta ämnet är:
Mina klagomål förvarar jag till lite mer regniga dagar.
"Hur kan man vara så oerhört fylld av tankar när man är så oändligt tom?" / Faber Yuhani
1 kommentar:
Fruktansvärt realistiskt och bra skrivet. Jag kan inte göra något annat än att hålla med dig. Jag gillar detta perspektiv som du ständigt utgår ifrån, där man skall vara tacksam för ting man har (främst annat än materiella), istället för att vara otacksam för det man inte har.
"Mina klagomål förvarar jag till lite mer regniga dagar"
Paraplyet ger ingen funktion när solen skiner. Det är då istället bara ivägen för en själv, men även för andra som får paraplyets stålspetsar i ögonen.
Det jävliga är att folk på senare tiden verkar använda dessa ihopfällbara paraplyn som man kan plocka fram när det passar, och i nästa sekund fälla ihop och "låtsas som att det regnar"
Din blogg är värd att länka till, btw. Ser fram emot fler inlägg!
Skicka en kommentar