"I came 2 the conclusion, that total destruction is the only solution"
Då var vi där igen, samma situation som man alltid sätts i så fort man finner lite lycka.
Då kommer den epidemin som alla vet om, den osynliga pesten som vi idag kallar för Skitsnack.
Jag förstår bara inte, hur orkar människor med detta? Hur orkar de koncentrera sig på andras liv så ofantligt mycket att de går runt och sprider falska rykten? Är deras liv så jävla patetiska att de inte ens pallar med att tänka på deras egna tillvaro?
3 frågor ställda på ungefär 7 sekunder, där märker ni hur fundersam jag känner mig just nu.
Det här är inget ämne jag föredrar att skriva om, men nu är jag verkligen trött på detta.
Jag har grubblat länge på hur allt detta började, vem det var som startade det här inbördeskriget som knappast verkar ha en positiv epok.
Folk har verkligen en tendens till att sjunka så lågt att börja prata illa om sina medmänniskor, och alla verkar föredra hat istället för medkänsla. Vad är det som är så speciellt med konfrontationer egentligen?
Jag har till och med börjat tveka på om det finns något som heter "En äkta vän".
För alla verkar smutskasta alla, bit för bit tills någon ligger på marken beredd att bli sparkad på.
Ni ser allting som en tävling, det är det jag alltid har sagt för det finns inget bättre sätt att förklara det på.
Fan vilken dynga, jag har nu märkt att ordspråket "följa strömmen" inte är något positivt, för enligt mig finns det inget mer negativt än just det specifika talesättet.
Allt som du gör verkar kretsa kring vad människor tycker om dig, och jag är så trött på att tänka på vad folk har att säga om mig.
Jag orkar inte ens lyssna längre, för jag blir bara mer och mer illamående för varje kommentar som går runt i omlopp.
För jag tror att ni tar människor för seriöst, det är nog det som är det största problemet idag.
Och svaret till problemet är att bara sluta bry sig, för det finns verkligen ingenting man kan göra åt det, bara låt folk prata om dig.
Det är dessa människor som kommer sluta upp i trottoaren en vacker dag, för trots allt snack så kommer det följa dig till den vägen du har valt att gå på, och jag tror att det kommer hjälpa dig i framtiden.
För det är din styrka mot deras svaghet, oddsen är självklara.
Kharma my friend, kharma..
Då var vi där igen, samma situation som man alltid sätts i så fort man finner lite lycka.
Då kommer den epidemin som alla vet om, den osynliga pesten som vi idag kallar för Skitsnack.
Jag förstår bara inte, hur orkar människor med detta? Hur orkar de koncentrera sig på andras liv så ofantligt mycket att de går runt och sprider falska rykten? Är deras liv så jävla patetiska att de inte ens pallar med att tänka på deras egna tillvaro?
3 frågor ställda på ungefär 7 sekunder, där märker ni hur fundersam jag känner mig just nu.
Det här är inget ämne jag föredrar att skriva om, men nu är jag verkligen trött på detta.
Jag har grubblat länge på hur allt detta började, vem det var som startade det här inbördeskriget som knappast verkar ha en positiv epok.
Folk har verkligen en tendens till att sjunka så lågt att börja prata illa om sina medmänniskor, och alla verkar föredra hat istället för medkänsla. Vad är det som är så speciellt med konfrontationer egentligen?
Jag har till och med börjat tveka på om det finns något som heter "En äkta vän".
För alla verkar smutskasta alla, bit för bit tills någon ligger på marken beredd att bli sparkad på.
Ni ser allting som en tävling, det är det jag alltid har sagt för det finns inget bättre sätt att förklara det på.
Fan vilken dynga, jag har nu märkt att ordspråket "följa strömmen" inte är något positivt, för enligt mig finns det inget mer negativt än just det specifika talesättet.
Allt som du gör verkar kretsa kring vad människor tycker om dig, och jag är så trött på att tänka på vad folk har att säga om mig.
Jag orkar inte ens lyssna längre, för jag blir bara mer och mer illamående för varje kommentar som går runt i omlopp.
För jag tror att ni tar människor för seriöst, det är nog det som är det största problemet idag.
Och svaret till problemet är att bara sluta bry sig, för det finns verkligen ingenting man kan göra åt det, bara låt folk prata om dig.
Det är dessa människor som kommer sluta upp i trottoaren en vacker dag, för trots allt snack så kommer det följa dig till den vägen du har valt att gå på, och jag tror att det kommer hjälpa dig i framtiden.
För det är din styrka mot deras svaghet, oddsen är självklara.
Kharma my friend, kharma..
